Risken för kraftiga skyfall och stora översvämningar ökar i takt med klimatförändringarna. Men fastighetsägare – oavsett storlek – underskattar ofta eget ansvar och är okunniga om vilka förebyggande åtgärder de själva kan göra. Forskare från Linköpings universitet kan nu visa hur man kan underlätta det förebyggande arbetet.
Många fastighetsägare tror att det är kommunens ansvar att se till att deras hus inte blir översvämmade vid kraftiga regn. Men i Sveriges officiella klimatanpassningsstrategi slås det fast att ansvaret ligger på fastighetsägaren.
– Vi behöver öka kunskapen om att fastighetsägaren har en viktig roll och att det finns mycket att göra som inte innebär att man måste bygga om hela fastigheten, säger universitetslektor Sofie Storbjörk vid Tema Miljöförändring vid Linköpings universitet.
Till och med på stora kommunala fastighetsbolag kan det finnas en osäkerhet kring hur man ska gripa sig an det förebyggande arbetet. För att hitta nya sätt att jobba har forskargruppen samarbetat med fyra kommunägda bolag. Dessa förvaltar hyreslägenheter eller fastigheter för olika kommunala verksamheter i Linköping och Norrköping. Totalt handlar det om drygt 2300 byggnader. Forskarnas förslag presenteras i en artikel i tidskriften Building Research and Innovation.
På kartor över översvämningsrisker såg forskarna att många av byggnaderna låg på platser med hög risk för stigande vattennivåer. Det gällde cirka hälften av hyreshusen och en tredjedel av byggnader med verksamheter som förskolor och äldreboenden. Forskarna gjorde inspektioner på plats vid 604 byggnader för att hitta svagheter i konstruktionen. Bland annat visade det sig att en tredjedel hade öppningar precis i marknivå och att upp till hälften av de inspekterade byggnaderna riskerade att få in avloppsvatten i källaren eftersom det saknades backventiler. Många hade också öppna hål eller sprickor i grunden eller fasaden.
Den stora mängden problem gjorde det svårt för bostadsbolagen att veta hur de skulle gå vidare. Forskarna genomförde då ett antal workshops med nyckelpersoner för att hitta nya angreppssätt. De fick göra en lista över det värsta som skulle kunna hända vid en översvämning. Det blev ett begränsat antal punkter: skador på människor, evakueringar av hyresgäster och skador på tekniska installationer eller andra kritiska funktioner. De här befarade konsekvenserna kopplades sedan till svagheterna som upptäckts i byggnaderna. Vilka av dessa skulle sannolikt bidra till ett värsta-scenario? Det gjorde det lättare att prioritera vilka hus som skulle åtgärdas först och att bedöma vilka åtgärder som skulle få bäst effekt.
Men även bland de stora bostadsbolagen fanns en föreställning om att det är kommunen som bär huvudansvaret för det förebyggande arbetet. Forskarna hjälpte då till att analysera vad fastighetsägarnas själva har makt att genomföra. Det var mycket visade det sig. Till exempel att flytta viktiga verksamheter från i källaren, installera vattentäta dörrar, installera backventiler, höja trösklar vid entréer, se till att marken lutar bort från byggnaden och minska antalet hårda, asfalterade ytor.
Forskarnas slutsats är att det bästa sättetatt arbeta är att utgå från värsta-scenariot och de konkreta byggnadernas svagheter. De menar också att det är viktigt att både kommuner och de stora bostadsbolagen öppet berättar om vad de gör. Det skulle nämligen vara till stor hjälp för små fastighetsägare som bostadsrättsföreningar och villaägare. En annan studie som forskarna publicerat i tidskriften Buildings, visar till exempel att bostadsrättsföreningar kraftigt underskattar risken att drabbas av översvämningar och att inte ens de som drabbats flera gånger har funderat på att jobba förebyggande. En starkt bidragande orsak är okunskap.
– Det kommer ju bli mycket, mycket tydligare vad man kan göra om bostadsbolag och kommuner börjar berätta vad de gjort. Då kan man ju sedan som lekman kopiera det, säger biträdande professor Mattias Hjerpe på Tema Miljöförändring vid Linköpings universitet.
Källa: Linköpings universitet
