Dagens energikrav och finansieringsmodeller riskerar att missgynna byggnader med kulturvärden. Foto: Brandsvig
Det går att förena energieffektivisering med bevarande av kulturhistoriska värden, men då krävs nya arbetssätt. En rapport från Lunds universitet visar att både regelverk, finansiering och kompetens behöver utvecklas för att kulturarvet ska få en tydligare plats i energiomställningen.
När EU:s energiprestandadirektiv, EPBD, ska införas i svensk lag ökar trycket på fastighetsägare att energieffektivisera. För kulturhistoriskt värdefulla byggnader kan det bli en svår balansgång. En ny studie från Lunds universitet, genomförd på uppdrag av Riksantikvarieämbetet, visar att dagens energikrav och finansieringsmodeller riskerar att missgynna byggnader med kulturvärden.
Energikrav och finansiering går inte alltid hand i hand med bevarande
Rapporten pekar på att EPBD och EU:s taxonomi tillsammans styr både energirenoveringar och tillgången till grön finansiering. Problemet är att systemen i dag i stort sett saknar verktyg för att väga in kulturmiljövärden. Traditionellt byggnadsvårdande underhåll räknas sällan som miljönytta, trots att det kan vara avgörande för långsiktigt hållbar förvaltning.
För att en byggnad ska klassas som grön krävs i dag mycket hög energiprestanda eller stora energibesparingar. För många kulturhistoriska byggnader är det svårt att nå utan att viktiga värden går förlorade.
– Konsekvensen kan bli att kulturhistoriska värden går förlorade eller att nödvändig energieffektivisering inte genomförs. Det påverkar både miljön och samhällsnyttan negativt, säger Ebba Gillbrand, utredare på Riksantikvarieämbetet.
Kulturvärden behöver bli mätbara
En central slutsats i rapporten är att kulturvärden måste göras mer mätbara och begripliga i investerings- och finansieringssammanhang. Det gäller exempelvis minskad förvanskningsrisk, längre livslängd, ökad robusthet inför klimatförändringar och bevarad materialintegritet.
– Klimatomställningen får inte ske på bekostnad av vårt byggda arv, den måste ske tillsammans med det. Kulturmiljön och den befintliga bebyggelsen är och behöver ses som en resurs i omställningen, säger Susanne Thedéen, riksantikvarie på Riksantikvarieämbetet.
Efterlyser nationella riktlinjer
Rapporten lyfter också behovet av nationella riktlinjer för varsam energirenovering, bättre utbildning för energikonsulter och ökat samarbete mellan antikvarier och tekniska experter. Med rätt kompetens och tydligare regelverk kan kulturhistoriskt värdefulla byggnader bli en del av, snarare än ett hinder för, den gröna omställningen.
Källa: Riksantikvarieämbetet
